Ett av argumenten jag framförde vid förra veckans Federal Reserve-konferens (Board +FRBNY) om dollarns internationella roll är att dollarns andel av reserverna får för mycket uppmärksamhet, och den absoluta stocken av reservinnehav får för lite ... 1/många

Centralbankerna ökade sina euroinnehav lite i dollar (eller snarare, de sålde inte euro bara för att euron steg mot dollarn under andra kvartalet). Men den större historien är att dollarinnehaven i princip är konstanta ... 2/

Det har i princip inte varit något flöde från utländska centralbanker/reservchefer till dollar under det senaste året plus - och den globala reservtillväxten har också avstannat ... 3/

Flödena till euron har faktiskt varit lite starkare, så vitt jag kan se, än flödena till dollarn -- européer som oroar sig för effekterna av att frysa alla Rysslands euroreserver borde kunna andas ut lite lättare. 4/

Och reservrelaterade inflöden har helt enkelt inte varit en stor faktor för ökningen av USA:s bytesbalansunderskott sedan 2020 (till skillnad från perioden före GFC). Tillväxten i reserverna har också varit blygsam jämfört med ökningen av tillgången till statsobligationer, till skillnad från perioden före GFC 5/

Jag har utvidgat den här analysen på ett par sätt som jag tycker är intressanta (den här tweeten är en förhandsvisning av en kommande blogg) -- särskilt genom att spåra flöden från statliga förmögenhetsfonder samt kinesiska politiska bankflöden (de har ökat nyligen) 6/

En låg uppskattning av dessa tillgångar (om man bortser från inhemska tillgångar är allt detta baserat på betalningsbalans) skulle sätta dem till cirka 8 biljoner dollar eller 2/3 av världens 12 biljoner dollar i reserver. Inte liten (detta utelämnar för övrigt realisationsvinster på tillgångarna) 7/

Förändrar då man lägger till tillväxten av statliga investeringsfonder och ökningen av de kinesiska statliga bankernas utländska portfölj flödesbilden? En aning, men det har ändå skett en nedgång i de totala officiella flödena under de senaste kvartalen 8/

Och min modell för bredare flöden till dollarn från alla officiella aktörer visar också en nedgång – med totala flöden ner till cirka 1 procentenhet av USA:s BNP/300 miljarder dollar (främst från asiatiska statliga investerare som NPS, GIC och kinesiska SCB) 9/

Så jag tror inte heller att breda officiella flöden är en betydande faktor för ökningen av USA:s bytesbalansunderskott – återigen, helt olikt 2002-2007. 10/

ps Jag är glad att dela detta arbete med andra som är intresserade av ämnet; Jag vill uppmuntra folk att gå bortom analys av dollarns andel av reserverna i en tid då reserver och dollarinnehav är platta! 11/

Och jag hoppas verkligen att finansdepartementets reviderade metod för valutarapporter tar upp en del av detta arbete och några av dessa insikter; Finansdepartementet har insett (med rätta) att de måste se bortom den formella reservackumulationen 12/12