Jag är besatt av det här ämnet – hur vår förmåga att sätta kliniska etiketter på varje del av vår existens både hjälper och skadar oss – och ärligt talat, det finns en modern Borges-historia att skriva om en framtida DSM [den psykiatriska diagnosbibeln] som växer sig större och större tills varje qualia och känsla och mänsklig tanke har fått sin egen etikett – till och med känslan av att det finns för många etiketter för våra tankar får sin egen etikett: "Du kan ha: Hyper-Auto-Labelism" – tills texten blir för lång att läsa eller använda och framtida generationer kastar ut den och "Det finns trasiga ruiner av den kartan" klär tiggarna i postapokalypsens öken

Länk här (och referens nedan):