Om jag flyttade till Japan och bodde i Japan i årtionden, talade språket, integrerade mig i samhället och bidrog till ekonomin. Skulle jag vara etniskt japansk? Nej. Nej, det skulle jag inte. Jag skulle aldrig låtsas vara det. Det skulle inte heller gälla Indien, Thailand, Mexiko, Danmark eller någon annanstans. Så varför är England annorlunda? Självklart finns det en engelsk etnicitet. Jag är helt förbryllad över hur många argumenterar emot det. Det är bara ett faktum. Politiker som säger något annat är fegisar. Detta är smärtsamt uppenbart. Restore Britains position är tydlig. Engelsk etnicitet existerar – det är den enda förbannade datapunkten som regeringen samlar in om något. Självklart kan någon som inte tillhör den etniciteten vara brittisk, uppenbarligen. Men det betyder inte heller att den engelska etniciteten är påhittad. Dessa två saker kan vara sanna samtidigt. Jag hamnade i trubbel för flera år sedan för att jag föreslog att fotbollsspelaren Paul Pogba var fransk, men inte etniskt fransk. Det är galenskap. Det är bara en faktabaserad ståndpunkt. Sunt förnuft, uppenbarligen. Separat har Restore Britain sagt från allra första början – att ha ett brittiskt pass gör dig inte brittisk. Vi har sett hur lat dessa dokument har slösats bort. Att hålla i det där pappret gör dig inte automatiskt brittisk, det är vi mycket tydliga med. Är den egyptiske galningen Alaa Abd El-Fattah brittisk? Han har pass. Restore Britain säger NEJ. Nej, det är han inte och han borde fråntas det pappret och utvisas. Att vara brittisk omfattar så mycket mer än så, det betyder så mycket mer än så. Det är inte bara ett papper. Det är kultur, gemensamma övertygelser, patriotism, språk, en gemensam förståelse av vad som är rätt och fel. Det har förstås inget med etnicitet att göra. Men för att ens våga antyda att engelsk etnicitet existerar kommer jag att bli kraftigt kritiserad. Det är bara ett faktum. Alla andra länder i världen lyckas erkänna att etniciteter existerar utan att sjunka ner i hysteri. England borde kunna göra detsamma.