Mark: Jag uppskattar dialogen. Jag håller med om att dessa två frågor om ekonomisk överkomlighet är viktiga. Det råder enighet om att fullständig pristransparens är ett av de grundläggande första stegen för att korrigera systemet. Patienter ska kunna se på alla medicinska kostnader på samma sätt som de ser på en restaurangmeny där alla debiteras lika. Läkare och sjuksköterskor bör befrias från den regulatoriska försäkringsmardrömmen så att de kan göra det de är bäst på, behandla människor och rädda liv. För många människor har de sjukförsäkring som ett "tänk om jag får cancer eller råkar ut för en bilolycka"-scenario, och använder faktiskt aldrig sin sjukförsäkring så ofta, men fortsätter ändå att betala förkrossande premier på 2 000 USD/månad med självrisker på 7-10 000 USD. Sedan finns det andra som, tyvärr, tillbringar mycket av sin tid antingen själva eller med en närstående, och roterar in och ut ur läkarbesök, behandlingar eller sjukhusvistelser. Och det är riktigt tufft. Med andra ord är det svårt att hitta en "one size fits all"-strategi som alla i vårt tragiskt mycket splittrade land kommer att ställa sig bakom. Jag tror dock att full pristransparens med en marknad som tillåter konkurrens, pressar ner kostnaderna och driver upp vårdkvaliteten för att tjäna patienter, verkar vara ett första steg som de flesta kan ställa sig bakom. Det kräver ett upphävande av ACA (Obamacare), men jag har fått höra att det borde vara mer av en avfartsramp för en medicinsk marknadsuppbyggnad samt för att skydda många sårbara amerikaner som skulle finna sig själva utan försäkring över en natt och skulle kunna lämna många som genomgår livräddande behandlingar i kris. Personligen vill jag inte se någon i kris, men vi är alla i en hotande kris just nu. Efter 15 år är detta komplext och rörigt, men ett av de viktigaste samtalen vi borde ha.